Årets tredje Hollandsresa gick till Steenwijk, i nordöstra Holland. Inte så långt från Assen, som vi alla mc-intresserade känner till !  Steenwijkerland, som området heter, är bland det plattaste jag upplevt, och det kommer från en skåning..

Detta präglade också banan. Fint belägen i en ett naturreservat av bokskog hade man skugga hela varvet runt. Tacksamt när termometern visade på 35 grader varmt under lördagseftermiddagens träning. Det platta landskapet gjorde att höjdskillnaden var minimal och två långa slakmotor var de enda ställena man körde sig riktigt trött. I övrigt var det smalt och sandigt och väldigt lätt tekniskt. Hade det inte varit för att slingan var smal, varvet runt, så hade man trott att det var cyclocross som gällde. Sanden är inte att leka med när det är torrt som i en öken. Lika svårcyklad som blöt snö. Nu hade vi flyt och det kom ett par åskskurar under lördagsnatten som både dämpade hettan och band dammet till söndagen.

Tävlingen var inte en UCI-tävling, som de tidigare vi kört, så det var ett lite enklare arrangemang än vi tidigare sett. Men det är alltid lika kul att köra i Holland. Vi utlänningar tas väl emot och alla pratar engelska till skillnad från Belgien.  Alla man pratar med är mycket förundrade över att vi åker så låångt för en tävling ! Man är inte van vid avstånd där nere. Carina är ju den som får gå upp på prispallen här nere, och hon får hela tiden förklara för speakern varför vi kan åka så långt för att köra mtb.

Carina körde som vanligt klassen ”Fun” damer, att jämställa med vår sportklass. Damveteranklasser finns tyvärr inte. Hon blev lite besviken över att de endast blev två till start. De startade tillsammans med ett femtiotal ”Fun” herrar  så det fanns medtävlare än då. 

Fun damer inträngda bland killarna.

Carina: ”Startloopen var smal så vi tjejer höll oss i kön tills vi kom ut på banan igen. Min medtävlare var från trakten, och åkte i svenskt elittempo, så hon såg jag inte röken av efter startloppen. Istället så åkte jag om ett gäng killar i slakmotorna. De hängde sen kvar i bakhjulet eftersom de var snabbare utför. Jag drog ifrån på de få rotpartier det fanns och uppför men de kom hela tiden ifatt utför. På andra varvet gick jag omkull i en hal kurva och gruppen försvann. Istället kom nästa grupp ifatt och började attackera bakifrån så det blev ingen ro. Fighten pågick till mållinjen så trots att loppet var över en timme så var det strid på kniven från start till mål. Trots att vi bara var två startande var det som vanligt stor pompa och ståt vid prisutdelningen och jag kunde knappt bär iväg allt jag fick som pris !”

Carina varvar på den sandiga målrakan.

Carina håller killarna bakom stången även på rakorna.

Lummigt och skönt i skogen.

Banans längsta "stigning".

Själv åkte jag H 40 +. Tävlingstid 75 min och ca 60 man på startlinjen. Som vanligt stod jag bland de inte seedade i sista led. Detta var sämre än vanligt då startrakan inte var mer än 3 m bred och full av grenar som hängde in på banan. Varje led blev inte mer än 4 man i bredd. Efter startloppen hade jag nog bara 10 man bakom mig och startloopen anslöt till banans smalare avsnitt. Bara att ta fram allt tålamod som fanns och jobba metodiskt ! Tätgänget på tio man försvann dock i fjärran.

Vid första varvning var jag ändå uppe på 18:e plats så farten i benen var ok. Flöjande varv gick jag upp  på 10:e plats och mötte trean i loppet, holländske mästaren Rob Barel  på samma plats som tidigare, dvs jag åkte lika fort. Näst sista varvet gick jag upp på 7:e plats och såg ingen framför. Topp sex hade alltför långt försprång och dessutom är jag inte normalt snabbare än dessa. Jag åkte ändå in på alla utom de två i täten som var outstanding. Arne Nuys och Patric Janssen.

Bästa resultatet  hittills i Holland, och bra form, gör att jag nu ser fram emot SM i Rättvik. Träningen på sandåkning kan vi ha bra nytta av där uppe !

Holländske H 40-mästaren Rob Barel blev 3:a.

Tack till John Veenstra för de fina fotona !

Resultat: Inga resultat publicerade ännu.

// Benny