Istället för att åka Långa Billingeracet valde vi att åka till Holland för en internationell tävling, Stappenbelt Rabobank MTB Trophy i Apeldoorn. Jag åkte där i fjor också och gillade både arrangemang och bana. Tävlingsområdet ligger i anslutning till en enorm idrottsanläggning med allehanda aktiviteter, men ändå inbäddat i bokskogsmiljö som är så karakteristiskt för Apeldoorn.

Vi åkte ned redan på fredagen före tävlingen och fick hela lördagen till att köra igång benen och träna in banan. Vissa holländska banor kräver inte nämnvärd träning då de är helt platta och utan tekniska partier. Apeldoornslingan är en typisk sandbana med långa snabba partier, men har även två skogspartier med mer teknisk åkning. Framförallt ena skogen är full av branta , korta stigningar med rötter, som blir till trappsteg då jord och sand försvunnit mellan dem. En brant nerfart var riktigt tuff med flera små dropp som ville slå upp bakhjulet. Carina slapp lyckligtvis detta avsnitt ! Trenden att skapa konstruerade svårigheter, på de internationella banorna, syns tydligt även i Holland. Man bandar så man endast kan passera över de värsta rötterna osv. Man bryter dessutom av platta partier med nedgrävda stockar på tvären och skapar på så vis små hopp. Man hade även byggt ”trappor” nedför, med nedgrävda stockar.  Varvet var ca 7 km.

Tävlingen startade redan på lördagen med ungdomar och ”amatörer” , men våra klasser gick båda på söndagen. Carina åkte ”Fun-dames” vilket motsvarar sportklass i Sverige. Men alla damer som inte åker elit håller till här i brist på andra klasser. Jag startade som vanligt i H 40.

Carinas start var första för dagen och man var nio damer som startade direkt efter den stora herrklassen. De skulle åka ca 1 h. Carinas ord om loppet: ”Jag kom iväg i mitten av fältet och låg 4:a när vi lämnade startområdet och gick ut i skogen. När vi nådde den tekniska delen av banan började jag avancera. Trean sprang jag om uppför en teknisk backe som inte gick att cykla när nu alla sprang sönder den. Tvåan gick jag lätt om i en svag stigning och nu återstod endast en tjej framför. Jag åkte klart snabbare än konkurrenterna när det blev tekniskt.

Ledarinnan gjorde en miss tekniskt, och genast var jag ifatt och kunde gå om på nästa raksträcka. Hon lade sig på hjul på de snabba vägpartierna in mot stadion. I skogspartiet före varvning fick jag ca 15 sek lucka. Vid varvning meddelade man att vi gick ut på sista varvet och nu var det bara att åka så fort det gick. Jag kom nu ifatt en del killar och detta hjälpte till att hålla farten. Dagen till ära åkte jag i mina landslaskläder från Kalas, och fick därmed många hejarop från åskådarna. Nu visade det sig att jag drog ifrån hela sista varvet och var drygt 3 min före tvåan i mål. Första segern internationellt ! Sen blev det segerintervjuer och prispall och stora blomsterbuketter”.

Direkt efter Carinas prisutdelning skulle veteranerna starta. H 30-klassen  med ca 80 deltagare startade 5 min före oss i H 40,  med 93 startande. Samtliga skulle åka 5 varv vilket motsvarade 1:30 h. I brist på ranking blev jag inropad tillsammans med de 10 sista. Starten var i år bättre med en fin startloop så det fanns möjligheter att komma fram. Det värsta är att alla här nere är snabba första kilometern så man får maxa för att få placeringar även där bak som jag startar. Jag lyckades komma upp till ca 50:e plats när vi gick ut ur stadion. Sen blev det att bida sin tid, och hämta andan,  till vi kom ut på den tekniska delen av banan. Det blev till att springa både uppför och nedför men jag avancerade även springande och tog placeringar hela vägen. När banan övergick i bredare vägpartier in mot varvning kom jag fram lättare, och var 24:e man vid första varvning. Formen har varit fin hela våren och jag kände nu att jag åkte klart snabbare än de som låg placerade 10-25. På andra varvet kunde jag cykla hela tekniska partiet vilket gav flera placeringar. Varvade kring 17:e plats och fortsatte jakten framåt med pigga ben. Tredje varvet gav ytterliggare tre placeringar och fjärde varvet lika många. Sista varvet såg jag ingen före utan plockade bara H 30:or tills jag kom ifatt en i min klass halvvägs. Han hade inget att sätta emot utan jag rullade i mål på 10:e plats och med krafter kvar. Mitt hittills bästa race här nere och jag är riktigt nöjd med min fart just nu. Jag var knappt 4 min efter vinnaren och det mesta tappade jag förta varvet. Därefter åkte jag bara 30 sek långsammare per varv. Åktiden blev exakt 1:30 h men det känds inte långt. Man har fullt upp hela tiden och alltid någon framför att jaga , om inte annat åker man om H 30-åkare. De här tävlingarna gör susen för formen och man vänjer sig vid konstant hög fart. Det är väl värt den långa resan !

Resultat från veteranklasserna (pdf):  http://www.bar-end.nl/new/index.php?option=com_remository&Itemid=35&func=fileinfo&id=154

Resultat från Carinas race. Damerna är insprängda i herrfältet men markerade med ett ”F”: http://www.bar-end.nl/new/index.php?option=com_remository&Itemid=35&func=fileinfo&id=153

Hollandstävlingen blev en perfekt uppladdning till kommande helgs Borlänge Tour, så vi kommer väl förberedda !

// Benny