Att åka säsongens första XC-race i Holland är att sticka ut hakan ! Holländare och belgare är vid denna tidpunkt igång ordentligt och har flera hårda race i benen. Startfälten är enorma på våren och framförallt i Holland där banorna är väldigt lättåkta. Men vi var ute efter att få fart i benen och inte topplaceringar.

Det 18:e Rabobike Bikecenter Vantuyl Paasbike , i Niuewkuijk utan för St Hertogenbosch, är en anrik UCI-tävling. Man körde i år tävlingen över två dagar med ungdomar, amatörer samt sportklasser på söndagen och Masters, juniorer och elitklasser på måndagen.

Vi åkte ned under lördagen och kunde träna ett par varv före ungdomsstarterna på söndagen. Arrangörerna beskrev banan som snabb, lättåkt men med två svårigheter. Det ena var en trappa, utför skyddsvallen runt byn Neuiwkuijk, och det andra ett uppbyggt dropp/hopp. Trappan var ju inte så svår, men hoppet krävde att man hoppade ut på motocrossvis och inte tvekade. Det var 1,5 m högt och alldeles lodrät så att rulla över var omöjligt. Gillade man inte att hoppa så gick det att åka en alternativväg, men den tog minst 10 sek längre tid. Höjdskillnaderna var max 10 m men man körde upp och ner för kullarna, så det blev mycket accelerationer. Det kändes som att åka en 7 km lång CX-bana. Men den var kul att cykla på !

Vädret var ungefär som hemma senaste tiden, omväxlande sol och regnskurar. Enda skogspartiet på banan var lerigt på träningen men torkade upp efter hand. Men det ändrades snabbt igen lagom till att sportklasserna skulle starta kl 15.00 på söndagseftermiddagen. Då kom helgens längsta regnskur och Carina fick åka i riktig snorhal lervälling.

Hon startade i damsportklassen som blev riktigt decimerad pga vädret. Till slut var man bara tre tjejer som rullade fram till start. Förutom Carina var det en holländsk tjej och så Gjertrud Bö som var på plats som ledare för norska juniorlandslaget. Tjejerna startade längst bak i herrsportstarten som bestod av ca 90 st herrar ! De skulle åka 1 h.

Gjertrud och Carina stod längst bak i sportstarten.

Första varvet var ett rent kaos ! Hela skogspartiet var väldigt svårcyklat pga leran så alla utom täten sprang större delen av detta parti på ca 2 km. Gjertrud tog täten bland tjejerna direkt och åkte sen inspirerat till en säker seger. Likaså säker två, var Carina en bit efter. Hon fick slita hårt i leran men var en av få med rätt däck (Continental Mountain King), så hon cyklade betydligt fler passager än herrarna hon slogs med. De flesta fick stanna och rensa bort lera på cyklarna för att överhuvudtaget få hjulen att rulla ! Både Gjertrud och Carina åkte bra gentemot grabbarna, och var båda på övre halvan av mastodontfältet. Regnet slutade lagom till vi åkte hem till hotellet och sen regnade det inte mer under helgen.

Vad vore Holland utan sand..

Spurten mot mål.

Belöningen för allt slit- blommor , pokal och påskgodis.

Jag tog ett varv på morgonen före start för att se alla nya spår som uppkommit under söndagstävlandet. Banan torkade snabbt när det väl slutat regna så den var nu fullt cyklingsbar överallt. Droppet var lite värre att landa efter pga av att det bildades en grop där alla damp ned. Tricket var att hoppa ändå längre för att landa efter gropen. Jag valde Mountain King framdäck och Speed King bakdäck och det visade sig vara helt ok .

Mastersklasserna var först ut på måndagen. H30 startade fem minuter före H 40.  H 30 var ca 80 åkare och vi äldre över 100 st. Åktiden var 1,5 h för samtliga. Som vanligt startar vi utlänningar sist eftersom vi inte har några holländska resultat som seedning. Det skulle bli tufft att ta sig fram med 170 man före på den tidvis smala banan.

Ingen särbehandling av världsmästare -  utan seedning sist ut !

Så här såg det ut 100 m längre fram i starten.

Startskottet gick och ca 20 sek senare kunde vi längst bak rulla iväg ! Jag åkte snabbt upp mig på den breda startsträckan men sen tog det stopp på en skråkörning upp till en väg. Där var det full  kalibalik och jag fick rulla ner igen och springa upp. Första varvet fortsatte i samma stil och det var bara att ha tålamod i köerna och maxa på de breda partierna. Jag låg ca 50:e man efter ett varv och gick på ”rött” hela tiden. På varv två var fältet utdraget och man kunde åka sin egen fart. Jag kände snart att det 2 km långa skogspartiet var min chans. Här åkte jag klart fortare än konkurrenterna runt mig. De var väldigt tafatta i leran och kurvorna. Däremot var de hur starka som helst på de snabba vägpartierna.

Jag bombade på resten av racet utan att tröttna och tog mig upp till 18:e plats i mål. Helt godkänt på en så flack bana som denna. Formen är där, och denna tävling gav perfekt fartträning. Det var faktiskt mitt bästa resultat någonsin i Holland !

Man var sällan ensam på banan.

Breda partier varvades med trånga .

Switchbacks a la CX !

Massor av rythmiska fina kurvor !

Näste man till rakning..

Inte mycket till höjdmeter. Detta var längsta stigningen.

Banan gick genom serveringstältet.

Giant, Rabobank och holländsk cykel hör ihop.

Man kunde inte missta sig på var man befann sig !

Dssa p-vakter var mäkta imponerade av att vi åkt ända till Holland för ett race. Ville bli fotograferade för att komma med på vår hemsida och det bjuder vi på !

Vi var inte enda svenskar i Nieuwkuijk. Åsa Erlandsson är flitig på Hollandstävlande, och gjorde som vanligt en stabil insats med 6:e plats i damelit. Firebikegrabbarna Anders Ljungberg och Matthias Wengelin åkte herrelit. Matthias tog 18:e plats men Anders tvingades bryta. Vi åkte hemåt innan Anders och Mattias kom till tävlingen, så jag vet inget om hur deras race egentligen gestaltade sig. Åsa startade lite tidigare så vi fick träffat både henne och Markus på söndagen. Jag fick även lite välbehövliga hejarop på svenska av dem under racet- Tack !

Resultaten från Paasbike  finns här: http://www.paasbike.nl/pages.php?pg=resultaten2010&lang=NL

Nästa helg bär det av till Danmark igen. Det ska bli mycket klättring i sluttningarna ner mot Vejlefjorden men även branta utförslöpor. Verkligen kontrast mot denna helg !

// Benny