Så var vi tillbaks på Lugnet i Falun för tredje gången i år. Vi börjar känna oss riktigt hemtama där nu. Men denna gång tvekade vi i det längsta för att åka de 120 milen t/r. Det var inte bara resan som avskräckte utan jag har väldigt svårt att göra mig gällande på den snabba, GP-loppsliknande, CX-banan. Jag gör alltid mina sämsta CX-resultat på Lugnet. Den banan träffar verkligen alla mina svagheter som cyklist. Carina är väl mer neutral till banan och ville gärna åka. När vi dessutom gjorde en bra cupinledning förra helgen anmälde vi oss i sista stund.

I år slapp vi snö och tjäle på banan utan nu var det mer normalt crossväder med duggregn och några plusgrader. Mer positivt var att banan hade fått både en stigning inlagd och en sandfålla med djup sand. Speciellt sandfållan var fint utformad. Perfekt med en 180grader böj före och sen lagom lång för att kunna cyklas om man hade tekniken och orken. Det blev nu det bästa stället på banan att attackera och det syntes stora skillnader mellan åkarna här. I övrigt var dock banan väldigt snabb och mycket svår att gå loss på.

Ett annat bra drag från arrangören var att låta Dam-prestige starta ihop med sportklassen. Nu var det betydligt fler som var ute och hejade fram tjejerna och de hade fler åkare att åka mot. Det är inte kul för någon att man bara har fem tävlande på en bana.

Man var återigen fem damer till start då Erika Edvardsson gjorde sin syster sällskap på CX-hojen. Annars var de övriga de samma som tidigare. Inledningen såg ut som vanligt. Kajsa Snihs drog iväg direkt och är klart starkast i klassen. Angelica Edvardsson var lika klar tvåa. Men sen var det Carina som överraskade med en pigg start. Hon låg trea före Erika och Ellinor Stenhammar första varven och de tre satte färg på tävlingen genom att byta positioner ideligen. Tre varv från slutet tappade dock Carina lite och det såg ut som hon skulle få nöja sig med femte plats. Då fick Angelica problem med frambromsen och sprang mot depån. Det räckte för att Carina skulle passera och bli fyra. Återigen visar det sig att man inte får slå av på tempot förrän på mållinjen ! Det blev nu säsongens bästa CX-lopp för Carina .

Fler bilder från damernas race, tagna av Henrik Öijer, hittar ni här .

Herrar prestige lev till slut 23 åkare på startlinjen efter en del efteranmälningar. Jag var passiv i starten och låg mellan 15-20:e plats. Det kändes segt i benen med den höga sitthastigheten på banan. Gjorde sen misstaget att cykla i sandfållan första varvet och det slutade naturligtvis med stopp då en framförvarande vinglade. Tappade nu direkt kontakten med de åkare jag normalt åker med och fick plötsligt slåss i sista klungan istället.  Bestämde mig då för att åka mitt eget lopp och se om åkningen skulle börja stämma efterhand. Mycket riktigt så flöt det bättre och bättre och jag avancerade plats för plats. Halvvägs in i loppet kände jag mig riktigt stark och åkte snabbt ifatt först Steve Slättmyr och sedan Niclas Andersson. Speciellt sandfållan blev mitt starkaste kort på banan.

Vi låg nu på platserna 10-12. Eftersom jag åkt ifatt dem snabbt, tog jag för givet att de skulle släppa mig om jag höll farten. Men icke , de bet sig kvar flera varv trots att jag ryckte gång på gång. När vi gick ut på sista varvet insåg jag att jag gått i fällan åter en gång. Min ovana vid taktisk cykling gjorde sig återigen påmind. När först Niclas, och sen Steve, attackerade under slutvarvet var mina krafter slut och jag fick nöja mig med 12:e plats i mål. När besvikelsen lagt sig kunde jag ändå konstatera att jag gjort mitt bästa lopp hittills på Lugnets snabba CX-slinga !

Henriks bilder från vårt race finns här .

Resultat: http://www.cxcupen.se/upload/bildarkiv/09resultatlitecomponentscross.pdf

 Nästa helg blir det långresa igen då CK Valhall tar över stafettpinnen som arrangör. Det ryktas om mycket tung gräsåkning och det ser vi fram emot..

// Benny