Det var flera år sedan vi senast åkte Snapphaneturen, som brukade vara vår hemmatävling, då vi åkte för Hässleholms CK. Tävlingen har flera ggr kolliderat med VM och Svenska Cupen. Men i år stämde datum , tack vare att man senarelagt tävlingsdagen.

Vi har också ett speciellt förhållande till tävlingen eftersom det var här vi åkte vår första tävling för exakt 10 år sedan. Då var det motionsklassen och korta banan som gällde. Det har ju onekligen hänt en del sedan dess.

Vi åkte ett varv på banan under lördagseftermiddagen och bara njöt ! Slingan har förbättrats år för år och består nu av massor av underbara cykelstigar. Hovdalaområdet är skapligt kuperat och man har konsekvent lagt klättringarna på bredare vägar och nerfarterna på fina stigar. Banan var helt torr och väldigt snabb, i regn är det dock en helt annan historia … Tävlingen rubriceras som långlopp men det känns mer som att åka en lång XC-bana . Man marknadsför loppet som ”Sveriges stigrikaste långlopp” med all rätt ! Vi påstår att det är bästa cyklingen i Sverige och vi har sett en del numera.

Banan är 3,5 mil och körs två varv så att man får ihop distansen 7 mil.

Carina valde att åka korta damklassen som gick över 1 varv. Men vi startade båda kl 10.00. Jag valde att gå med täten i den sega startbacken trots att det sved i benen. Det gäller att ha position då det är smalt i början av loppet. Niklas Gustavsson, Kvänum, Stefan Carlsson, Kolmården samt Mattias Lundgvist , Mölndal drog dock genast ifrån andraklungan som jag ingick i. Vi var ca 10 åkare tills första långa backen kom. Jag körde hårt uppför och sedan hade jag bara klubbkompisen Paul Wirenstedt och Magnus Mattsson, Lunedi med mig. Vi såg att Mattias tappat ledarduon och försökte åka ikapp honom. Det lyckades i mitten av första varvet och sen var vi fyra som kunde arbeta ihop. Nu drog vi ifrån bakomvarande ordentligt.

Strax före varvning punkterade Magnus och försvann. Andra gången uppför startbacken släppte även Paul , i sviterna efter en förkylning. Jag försökte hänga på Mattias för att inte bli ensam så tidigt i loppet men sladdade lite efter 5 km in på andra varvet. Då punkterar även Mattias. Jag gav honom en slang och patron i ett desperat försök att få draghjälp. Jag hade ju dubbla uppsättningar med mig ! Han var på väg att komma ifatt men hade för lite luft i hjulet och bröt. Nu var jag trea totalt och hade bara två elitåkare före i spåret!

Men jag var också ensam med 3 mil kvar att åka. Jag vet, av erfarenhet, att det är oerhört svårt att hålla tempot uppe själv på den extremt tuffa banan. Det kändes bra i benen, och inga bakomvarande var inom synhåll, när det återstod 1 mil. Men på grusvägen upp mot Äspehöjden kom trötthetstecken. Jag slet mig genom ett tungkört avsnitt endurospår men kände farten minska oroväckande.

Jag återhämtade mig inte heller i nerfarten mot sista backen och förstod att jag inte druckit tillräckligt. När jag gick in i sista backen var kroppen helt orkeslös och jag fick gå upp på lägsta växlarna där jag tidigare åkt stora klingan.

Jag rullade helt slutkörd ner mot mål och kunde konstatera att en grupp förföljare tagit in nästan hela avståndet. Där satt både elittrean Patrik Paulsson, CKC4, vinnaren i H 30, Christian Månsson och Keld Pedersen, Danmark som vann H 40. Men tredjeplatsen totalt gav en överlägsen seger i H 50 och min bästa åkning någonsin på Hovdala !

Carina startade ju längre bak i fältet och fick ta det lite lugnare i köerna första kilometrarna. Hon ledde klassen ett tag men fick släppa två yngre medtävlare som var klart snabbare. Tredjeplatsen var ohotad till det återstod ca 1 mil. Då märkte hon att det var lite luft i bakhjulet. Hon fick slå av på farten men chansade på att nå målet utan att reparera. Det gick vägen och hon kunde rulla i mål med ett däck som var nere på fälgen ! Tredjeplatsen var dock ändå räddad.

Slutligen ett stort tack till arrangörerna som inte gör det enkelt för sig utan verkligen försöker göra loppet perfekt ! Fler enduropilar har jag aldrig sett längs ett långloppsspår. Kör man fel här är det bara att boka tid hos optikern..

Även nästa helg slipper vi långresor, då vi på lördagen åker hemmatävling och Bockaracet, Kristianstad på söndagen. I gengäld blir det mycket jobb fram till på lördag då jag är banchef på Åstorpstävlingen.

Resultat: http://www.hassleholmsck.se/App_Images/Document/snapphaneturen/resultat/2009.pdf

// Benny