Man blir verkligen imponerad av den framåtanda som finns i Falun vad det gäller cykel ! Utan att känna till exakta arbetsfördelningen , verkar det vara Björn Stenberg bakom det mesta ! Först kör man lvg-SM 2008. Sedan startar man 2009 med att fixa ett perfekt MTB-SM, via Bancykelklubben. Som avrundning arrangeras SM Marathon, och i bara farten fixar man finalen på årets Kalas XC-Cup. Vi som övernattar vid tävlingsbanorna, har sett Björn vara först på plan tidigt på morgonen, och sist hem på kvällen. Tack Björn, för fina tävlingar rakt igenom !

Vi har faktiskt aldrig fått några resultat i ett SM för Marathon ! Ett år var jag skadad efter VM. När vi väl kunde åka, året Rättvik arrangerade, fick våra klasser plötsligt inte SM-status. Resterande år har racet kolliderat med VM. Men nu var det dags !

Start och mål på årets SM i Maraton var förlagt till Bjursås, ett par mil från Falun. Målet låg invid Dössbergets hembygdsgård med fantastisk utsikt över bygden. Detta gav också en häftig målbacke med över 5 min klättring som avslutning på loppet.

D 40 hade endast tre åkare till start men de var samtliga toppnamn i klassen – Siv Kjell och Carina från Åstorp och Lena Edvardsson, Rättvik. Carina tvekade i det längsta om hon skulle anmäla sig då hon inte åkt långlopp senaste åren. Konkurrenterna blev nog ändå glada,  för hennes start räddade klassens SM-status. Det krävs minst tre startande från två olika klubbar.

Ganska snart efter start splittrades trion och styrkeförhållandena var uppenbara. Siv var klart starkast och hade inga problem att försvara sin titel från ifjor. Lena åkte bra och var revanschsugen efter att ha missat medaljerna på XC-SM. Carina led mycket av stumma ben i den höga utgångsfarten på grusvägarna och behövde halva loppet för att få in långloppsflytet igen. Som belöning för slitet fick alla tre SM-medalj !

H 50 var 12 st startande vilket var godkänt om man betänker att både H 40 och H 30 bara var ca 25 åkare. Jag var mest bekymrad för hur snabb Thomas Sjögren var,  i och med att han dominerat Långloppscupens H 50-klass. Dessutom kan man aldrig räkna bort Håkan Larsson på ett Långlopp.

Masterstarten ut ur Bjursås gick på landsväg flera km i hög fart. I princip alla tävlingsåkarna var med när första skogspartiet kom. Jag låg alltför långt bak i klungan för att komma med de snabba åkarna men vi H 50:or var väl samlade. Jag gick om Håkan i skogen och fick därmed ledningen i klassen. Väl ute på grusvägarna igen hade jag dålig kontakt med klungan bestående av H 40-H 30-åkare. Benen stumnade fort av den höga farten och det kändes att jag inte åkt långlopp i år. Jag åkte ensam länge innan jag kom ifatt Rolf Svensson, som hade samma problem som jag,  och en för mig okänd H 30-åkare. Vi tre låg ca 1 min bakom en stor klunga men orkade inte gå ifatt. Vi var nära flera gånger när det gick uppåt men sedan åkte de ifrån igen på plattsträckorna.

Andra milen på banan gick enbart på grusvägar men avslutades med en riktigt lång seg stigning. Här tackade Rolf för sig och släppte men samtidigt splittrades klungan framför och vi kom ifatt åkare efter åkare. Jag hade nu fått fart på benen och hoppade från grupp till grupp genom att åka fort uppför. Men plötsligt var åkarna framför avlägsna och jag åkte länge ensam och benen stumnade igen. Då kom Martin Filipsson, CK Antilopen som en räddande ängel. Han stannade för att fylla på luft i ett läckande bakhjul så jag kom ifatt. Han erbjöd sig sen att dra så länge luften i bakhjulet räckte ! Han drog mig i hög fart flera km innan han fick stanna igen. Men detta räckte för att jag skulle samla krafter – Tack Martin !

Snart hade jag åkt ifatt Peter Nilsson , som låg 3:a i H 40 och Johan Axelsson, 4:a i H 30. Vi blev sen en bra grupp som kunde hålla fin fart hela vägen mot mål. Jag fick sen en liten lucka i sista stigpartiet som jag behöll hela stigningen upp mot Dössberget.

Därmed var första SM-guldet i maraton bärgat ! Segermarginalen blev till slut dryga 14 min ner till Thomas Sjögren som var mindre än 2 min före överraskningen Esa Suonperä.

Några ord om banan som var ny för de flesta. Den var oerhört snabb och väldigt tråkig första milen. Därefter blev den bättre och bättre för att vara riktigt fin sista halvan. Så slutintrycket blev ändå positivt. Distansen på knappa 7 mil tycker jag är perfekt för ett långlopp !

En uppmaning till SCF – det bör inte få arrangeras andra mtb-lopp i Sverige då det går ett SM. Nu kolliderade tävlingen med finalen på Västgötacupen. Där kör man om fina prispengar totalt, och många prioriterade detta före ett SM. Särskilt lidande blev båda juniorklasserna som nu inte fick SM-status.

Nu började nästa kamp – att få de stumma benen funktionsdugliga till söndagens final på Kalas XC-Cup !

Resultat SM Marathon 2009: http://iof1.idrottonline.se/ImageVault/Images/id_4940/ImageVaultHandler.aspx

// Benny